Vi har varit i Taipei flera gånger nu. De tre senaste helgerna har vi åkt hit och två av dessa så har vi bott på vandrarhem. Staden är ganska annorlunda jämfört med Hsinchu där vi bor. Medan mycket av Taiwans industri ligger i Hsinchu är Taipei mer som en klassisk storstad.
Den första helgen här åkte vi hit med vår kinesiska-klass. Det var vår lärare som tyckte det var roligt att anordna någonting att göra tillsammans.
Takterrassen på nationella palatsmuseet
Det första vi gjorde var att åka till det nationella palatsmuseet i Taiwan. När republiken kina flydde från fastlandet och ut till Taiwan så tog de med sig de allra finaste exemplaren av kinesisk gammal kultur. Därför är detta museet helt fullt med gamla saker som fastlandet helst skulle vilja ha tillbaka.
Vi kom dit i taxi och det var verkligen värt att åka in på palatset i egen bil istället för någon av bussarna som var helt översvämmade med kineser.
Väl där inne gick vi en med en guide som pratade engelska. Hon var en medelålders tant som hade en elegant dräkt av kinesisk typ och pratade väldigt bra engelska. Till en början så lät det väldigt imponerande. Men de både språken är väldigt annorlunda och efter ett tag började vi även från henne höra väldigt konstiga meningsuppbyggnader. De taiwaneser som vi pratat med gillar att hoppa över småord och liknande även om de är duktiga i engelska för övrigt.
Men turen var intressant. Tyvärr var det inte tillåtet att ta bilder, och de hade vakter som gick runt och bad folk ta bort bilder de tagit med sina mobiltelefoner.
Vi fick titta på jadestenar och keramik och lite allt möjligt. Bland annat var det en tvådelad vas som jag tyckte var häftig. Tydligen visste fortfarande inte arkeologerna hur man gjorde den tvådelade vasen. De har inte lyckats återskapa sättet att tillverka den på. Den satt ihop liksom ett tredimensionellt puzzel och hade varit tvungen att tillverkas i ett stycke på något sätt. Muséeguiden lät oss först gissa hur det går till och då var det så klart någon fastlandskines som var helt säker på att det bara var att sätta ihop dem i efterhand. Guiden fick sedan förklara ett bra tag varför det inte kunde vara fallet.
Vi åt lunch med klassen och lăoshī på en taiwanesiska restaurang.
På eftermiddagen gick vi för att besöka Chian Kai-Sheks presidentbostad i Taipei. Det var en ganska modest byggnad, välmöblerad och det fanns en hel del rum, men speciellt utsidan såg väldigt tråkig ut. Det var bara en stor mörk byggnad som var ganska deprimerande. Då var parken i området betydligt finare.
Arkadhall i källaren på ett varuhus.
Chian Kai-Shek verkar vara en ganska kontroversiell figur, men här i Taiwan hyllas han på många ställen. Till exempel finns det en stor memorial hall i hans ära mitt inne i Taipei, och en stadsdel är uppkallad efter honom.
Han var fastlandskines och kämpade mot den sista kejsardynastin. Därefter blev han ledare för republiken kina. Det var också han som flyttade regeringen till Taiwan när kommunisterna tog över i Kina.
Han ska ha varit en auktoritär ledare och speciellt velat säkra regeringsmakten åt sin son, vilket han även lyckades med. Hans son öppnade sedan delvis upp landet och det var till sist dennes efterträdare som tillslut införde demokrati.
Några tjejer som skulle göra reklam för en taiwanesisk skräckfilm
Det är ganska egendomligt hur den politiska skalan går i Taiwan. I Sverige är det höger- och vänsterskalan som är den stora skiljelinjen. Här är det istället föreningsprocessen med fastlandskina.
Det är det blåa nationalistpartiet KMT, de som flydde undan kommunisterna en gång i tiden, som är de som står för en förening, eller i alla fall ett ökat utbyte, med Kina. Mot dem står de gröna, som istället vill ha en mer försiktig hållning.
Vi var också i en av de mer hippa stadsdelarna, Ximen. Området var fullt med små gränder med flera små liknande butiker bredvid varandra. Bland annat fanns det en gata full med tatuerare.
Vi såg också en butik där de sålde snopp-pineapplecakes. Det var ganska surrealistiskt Speciellt att de hade en stor skylt formad som en snopp mitt på en stor gågata, det var verkligen den enda butiken av det slaget som vi såg också. Annars brukar sådana butiker ligga avskiljt i mer sunkiga kvarter. Här var det verkligen mitt inne bland barnfamiljerna.
På ett ställe hade Sprite ett reklamjippo. Det var meningen att man skulle stå vid en vägg och få vatten sprutad på sig från något sorts munstycke, och som tack fick man en flaska sprite. Jag och Kasper var så pass varma att vi hade kunnat göra det utan att få någon läsk. När vi väl kom fram så tyckte de att det var kul att två västerlänningar ville göra det, så de bad oss göra det en gång till så att de kunde ta en bild. Efter det fick vi stå och posera med våra flaskor medan de tog en bild med mobilen. Detta samtidigt som det var en ganska lång kö med Taiwaneser som stod och väntade.
En av nattmarknaderna vi var på. De var helt fulla med alla sorters mat.
Vi vandrade också upp för elefantberget bara en station bort från taipei 101. Vi kom upp dit vid tretiden. Solen stod på och det var över 35 grader. Det var inte speciellt många trappsteg om man jämför med de trappor jag besteg i Kina, men värmen gjorde dessa 30 minuter helt galna. Vi var alla helt dränkta i svett när vi väl kom upp. Men utsikten var värt det.
På observationsdäcket uppe på berget var det redan fullt av stativ från folk som hade reserverat platser för att ta bilder till när solen började gå ner.
Ett gäng japaner som gjorde en drakdans på en nattmarknad.
En byggnad i art deco-stil.