När vi var klara med allting som behövdes göras i Hsinchu tog vi våra scootrar och åkte iväg mot Yilan på östkusten. Lisa, Kaspers flickvän, hade precis kommit för att besöka Kasper.
Det tog lite tid att komma iväg däremot. Jag hade lagt undan lite pengar någonstans på rummet och av de var som bortblåsta. Jag fick för mig att jag lagt dom under sängen och plockade därför isär hela konstruktionen. Hittade ingenting. Efter över en timme så kom Johan och började fråga ut mig om alla ställen jag redan letat på. Jag kollade genom min väska för femtielfte gången och upptäckte då att mitt innerfack var lite tyngre än vanligt. Där låg pengarna. Jag hade verkligen inget minne alls av att jag lagt dom där, även om jag gjorde det bara fyra dagar tidigare.
Moppegänget
Resan gick över Taipei. Sedan körde vi en liten väg över bergen mot Yilan. Det tog en hel del tid att ta sig ut ur Taipei. Om man ska åka scooter i Taiwan så ska man hålla sig så långt utanför huvudstaden som möjligt, i alla fall om man vill ta sig fram.
Utsikten var däremot riktigt fin, och utöver att det kom några lastbilar då och då var vägen rolig att köra också.
Väl framme i Yilan tog vi in på Rising Sun Surf Inn. Det är en amerikansk kille som startat ett vandrarhem precis nere vid stranden precis bredvid flera gamla traditionella taiwanesiska hus. Det låg alltså mer ute i en by än ett turistområde.
Rummen var lite sådär, ikea-sängarna vi sov på höll nästan på att falla isär och vi hade inga skåp att låsa in våra saker i.
Det bodde två andra i vårt rum. En tjej från Amerika. Hon höll sig mest för sig själv vid ett utebord vid lobbyn och sa inte speciellt mycket. Det bodde också en tjej från centrala Kina som hade åkt runt hela Taiwan på scooter själv. Johan bytte mailadresser med henne, eftersom Facebook och allting som är bra på internet är blockerat från Kina.
Det är en ganska stor skillnad gentemot Taiwan. Här använder verkligen alla de amerikanska tjänsterna. De är väldigt flitiga användare av Facebook.
Hela nästa dag ägnade vi åt att surfa. Vi struntade i att ta lektion eftersom det skulle kosta ganska mycket och ändå bara skulle innebära en timmes föreläsning på stranden. Istället hyrde vi varsin bräda för lite över en hundralapp svenska kronor och fick då behålla dem i en dag.
Det var betydligt mer ansträngande än vad man tror att surfa. Det är speciellt att ta sig ut till vågorna som tar tid och kraft. När det hela tiden står och slår små vågor som man måste ta sig förbi så arbetar armarna en hel del.
Vi började med att försöka få fart. Principen var att vi skulle paddla med vågen in mot stranden så att vi kunde rida på den. När vi sedan kände oss stabila skulle vi resa oss. Det var verkligen en kick när jag kände att vågen lyfte brädan och jag kunde åka med utan problem. Att ställa sig upp visade sig däremot vara svårare. På knän var inga problem, men det var väldigt lätt att tappa balansen när jag väl försökte få upp kroppen ordentligt. Dessutom tog det så lång tid tills jag fick nästa försök att jag verkligen fick blandade känslor. På ett sätt kändes det som jag nästan kom lite längre hela tiden, men jag var tvungen att vänta så pass länge på nästa våg att jag aldrig fick den mängdträning som hade varit bra.
På stranden hittade vi några döda blåsfiskar. En del andra fiskar såg vi också, men i övrigt var stranden väldigt ren och fin. Jag blev faktiskt överraskad. Det fanns inga snäckor, småstenar eller sjöborrar att skydda fötterna från. Däremot fick vi låna varsin tröja för att skydda oss från maneter. Vi såg däremot inga.
De ogillar både blåsfiskar och våning nummer 4 här.
På kvällen tog vi in på ett hotell inne i staden istället. Staden var nämligen känd för sina varma källor. Vi fick ett stort rum att dela på billigt för att de inte lyckats sälja ut alla, och vi kom verkligen i sista minuten. I källaren på hotellet hade de ett rum med varma källor. Det var helt enkelt en varm pool som längs med kanterna hade olika knappar som gjorde att det kom ut bubblor och vattenstrålar lite här och var.
Kuststräckan där vi körde med scootrarna.
Vi fortsatte sedan köra scootrarna längs med norra kusten mot Keelung. Där bodde vi på ett häftigt vandrarhem i en hamn. Det var näst in till omöjligt och hitta för att ingången låg i ett gammalt museum och de inte hade någon vägbeskrivning utöver gatunumret på hostel world. Väl inne där var det vi som sov tillsammans med en tysk i en tolvpersoners sovsal. Allting var väldigt fräscht, det märktes att det var nyöppnat. Jag hade däremot inte velat bo tolv personer där inne och dela på en toalett.
En flygekorre som vandrarhemsägaren hade som husdjur.
Hamnen som vandrarhemmet låg i.
Utsikten upp mot en gammal gruvby.
Fiskebåtarna som hade kommit i land nästa morgon, de var ute hela natten.