Vi var och cyklade en eftermiddag. Vi hade fått reda på av vår hyresvärd att det skulle vara väldigt fint att cykla nere vid havet. Jag hittade en gammal karta i lägenheten, och sen åkte vi ner till hamnen för att hyra cyklar.
Det var väldigt smidigt med taxi, däremot råkade jag först be vakten utanför vårt lägenhetshus att beställa fyra bilar. Det var helt och hållet mitt fel, han frågade mig någonting med ett och vad jag tyckte lät som kinesiska för person, 人. Jag trodde att han undrade om jag bara var ensam, de andra hade inte kommit än. Då stoppade jag honom och sa “si”, fyra. När jag förstod att det kunde misstolkas sa jag att att vi var fyra personer, 四個人, men han verkade inte höra. I alla fall så fick han ringa tillbaka och sedan skälla lite på mig (tror jag) för att jag inte var tydligare med att jag inte förstod vad han frågade, utan bara snackade den kinesiskan jag kunde. Folk verkar inte riktigt förstå att jag bara kan några enstaka ord, och gillar att prata på när jag väl sagt något litet. Det är i och för sig kul, men det finns alltså nackdelar.
Det tog inte speciellt lång tid och kostade bara 300 dollar att ta sig till hsinchus hamn. Väl där hittade vi ganska snabbt ett ställe att hyra cyklar på. Det märktes att det var en populär sysselsättning för de som bor i närheten att cykla längs med kusten. Det fanns många ställen att hyra cyklar på och många som cyklade.
Inne i cykeluthyrningen sa vi först något på kinesiska och sedan på engelska. Vi märkte att ungdomarna där blev väldigt blyga vid tanken på att säga någonting på engelska. Jag såg en tjej försöka hetsa en kille att säga någonting. Men det ville han inte. Som tur är klarade vi oss på att fråga vad det kostade och på att upprepa ordet för timme för att få reda på hur länga vi fick ha dem. Han sa åtta på kinesiska och höll upp tre fingrar, lite förvirrande, men han menade att vi fick ha dem i tre timmar fram till klockan åtta.
Det märktes verkligen att vi kommit bort från de delarna av stan där kassapersonal med mera ändå kan grundläggande engelska. Här fick vi verkligen försöka lista ut och gestikulera istället för att säga enkla engelska ord när vi inte klarade oss.
Det var betydligt skönare att cykla än vad jag hade trott. Att känna havsbrisen och lukta havet kändes som hemma. Det var inte samma stress som inne i stan. Inte samma värme heller. Här i utkanten där det inte fanns så mycket bilar och där mycket påminde om Sverige så visste jag hur jag skulle bete mig.
Stranden var inte jättefin. Det var vissa som hade sprungit ner där det gick och verkade gå ut i havet. Många gick också mer räfsor och petade i vattenbrynet, jag vet inte riktigt vad de letade efter, musslor kanske.
En stor sträcka kust var också täckt av stora betongkryss som låg väldigt tätt på stranden. Antagligen hade de militärisk funktion, skulle försvåra för folk att landsätta båtar längs med kusten. Det fanns verkligen hur många som helst längs med en lång bit av kusten. Det verkade ha använt mycket av den militäriska infrastrukturen för att bygga cykelvägen längs hela kusten. Vilket var roligt.
På ett ställe på vägen var det en ganska stor träskmark. Det verkade som det var vanligt med tidvatten där, för det var ganska stora floder som verkade nästan helt tomma nu. Dessutom växte det inget där. I närheten var det däremot en massa träd som växte. De var riktigt häftiga. Vi gick ner på en liten plattform och kollade på en marken runt om kring som var helt full av krabbor. De var av den sorten som har en stor klo och en liten. De hade en massa små hål som de hela tiden kröp upp och ner ifrån. Vi försökte ta några bra bilder, men det var svårt utan teleobjektiv.
En kille som var ute med familjen och cyklade på sin enhjuling.
Det fanns lite skrotflottar längs vägen.
Flera mindre tempel finns också utspridda lite överallt i staden. Man tillber också lokala gudar i de flesta har vi fått veta.